LÖA HYTTA
Den gamla bergsmanshyttan i Löa berättar om bergsbruk och järnhantering från en tid då Sverige stod för en tredjedel av världens järnproduktion och där Löa var en av många små byar i Bergslagen som tillsammans bidrog till denna storhetstid. Utgrävningar har dock visat att järnframställning förekom i Löa redan under tidig medeltid.
Hyttan har inte varit igång sedan 1907, men den är idag rustad och bevarad såsom den såg ut på 1890-talet. Kvarnen och sågen, som liksom hyttan var andelsägda, är också bevarade och bidrar till bilden av arbete och vardag i den gamla bergsmansbyn. Hyttelaget fattade gemensamt beslut om hyttans drift och om nödvändig upprustning.
Under 1800-talet köptes många av de små bergsmanshyttorna upp av brukspatroner och storföretag.
Men Löabönderna föredrog med envishet och uthållighet att själva driva sin hytta efter gammalt mönster fram till 1907, då hyttan blåstes ner för sista gången. Unikt för Löa är att hyttelaget aldrig har upp-lösts. Enskilda Löabor är fortfarande delägare i hyttan och hyttstämman fattar årligen beslut i frågor kring hyttan.
Hyttfogden svarar för guidning (endast bokade Tel 070-2784052) och annan turistverksamhet som nu bedrivs här.
Järnframställning i Löa
I stormaktstidens Sverige var järnet från Bergslagen en stor exportvara och en viktig ekonomisk faktor för landet. Bergsmännen bröt själva sin malm i Stråssa och Blanka och förde den på vinterföret till hyttan.
Mycket träkol gick åt vid järnframställningen och under höstarna stod milorna tätt i skogarna runt Löa. Vid jultid började masugnen eldas och bergsmännen använde den sedan i lottad turordning så länge vattnet i ån räckte till. Vid midsommar brukade det vara dags att ”blåsa ner” hyttan.
Ett vattenhjul drev blåsmaskinen och en vattenturbin drev malmkrossen, de s.k hundbanorna mm. Den krossade malmen fördes till toppen av masugnen, masugnskransen, med hjälp av en hundbana. På samma sätt togs träkol och limsten (kalk) dit upp.
Masugnspipans övre mynning var öppen och eldflammorna steg högt mot skyn när malm och kol fylldes på ett per gånger i timmen.
Träkolet gav värme (ca 1300 C) och bildade samtidigt koloxid, som förenade sig med syret i järnmalmen, så att den reducerades och började smälta. Limsten gjorde slaggen mer lättflytande.
Det smälta järnet samlades i botten på masugnen och 3-4 gånger om dygnet var det dags att göra utslag. Lerpluggen i utslagsbröstet spettades då sönder. Först rann slaggen ut på sandgolvet i råstu´n. Den samlades i gropar för att sedan slås sönder till bl a vägfyllning, eller fick stelna till ”tegelstenar” för att användas som byggmaterial.
Järnet slogs också ut direkt på det våta sandgolvet och leddes via grävda rännor i sanden till tackjärnsformarna. N6R stod det i botten på varje form. Det betydde hytta nr 6 i Ramsbergs socken. Produktionen var drygt 10 ton per dag
Löa kvarn
Lite historik:
1904: Insattes två turbiner i stället för en, och en sädesrensningsmaskin inköptes.
1927: Ombyggdes tub, turbinsump och stenstolar. Dammen förbättrades och valsstol insattes.
1950: Tillbyggdes kvarnens magasin för sädens förvaring. Rensmaskiner utbyttes och en turbin med generator tillsattes.
1978: Reparerades dammen efter vårflodsskador 1977.
1985: Gjordes en genomgripande reparation av anläggningen med bidrag från Länsarbetsnämnden, Lantbruksnämnden, Lindesbergs Kommun, Stiftelsen Fritidsområden i Örebro Län samt ägarna i Löa Kvarnbolag.
Löa såg
Organisationen Löa Andelssåg bildades vid stämma 1980-05-05 av f.d. intressenter i Löa Sågbolag i avsikt att som sektion inom Löabygdens Hembygdsförening verka för att musealt bevara sågen.
Sågverksbyggnader av denna typ var en gång vanliga, men är nu sällsynta.
Av nu kända handlingar framgår att sågen fanns 1840. För sågningen betalades med tullbräder, som sedan såldes på auktion.
Ordningen för sågen bestämdes genom lottning
Lite historik:
1885: Förlängdes såghuset och cirkelsåg insattes.
1910: Byggdes sågen om i Norrlandsmodell med hög undervåning. Den utrustades då med flerbladig sågram, dubbelkantverk, timmer- och sågspånsspel samt ribbkap. Ny spånhyvel insattes; en sådan fanns även i cirkelsågen. Sågen var i drift april-juni. Sågningen höll sig i genomsnitt till 10 000 stock per år.
1956: Gjordes en ny satsning på sågen genom utbyte av en del maskiner, men 1959 lades verksamheten ner.
1985: Kunde en ordentlig upprustning genomföras tack vara välvillig hjälp från Länsarbetsnämnden, Maskin AB C.H.E Johansson, Nora, och Arne Persson AB, Gusselby.
Löa byarkiv
Löa byarkiv byggdes 1985 och byggdes till 1996. Arkivet är tempererat och består av 2 st arkivrum samt ett läsrum, totalt 30 kvm. Idag innehåller arkivet ca 80 hyllmeter handlingar av skilda slag samt 3000 bilder.
I samband med att Löa Hytta restaurerades 1972 var Gunnar Zetterkvist ansvarig för arbetet. Han var runt i gårdarna och såg hur mycket material som fanns men hade svårt att få folk i bygden att lämna ifrån sig handlingar till ett arkiv på annan ort. Det var då som tanken föddes att Löa skulle ha ett eget byarkiv. Men det skulle dröja ett antal år planerna förverkligades.
År 1984 utsågs framlidne Ulf Johansson till ansvarig för Löa Byarkiv. Medel till byggnationen samlades in i bygden från bl a Löa Hyttelag och Löa Kvarnlag. Riksantikvarieämbetet bidrog med medel till inredningen.
Ulf Johansson samlade sedan under årens lopp in och registrerade material på frivillig väg. Ett arbete som hade stort stöd i bygden.
Och det finns plats för ytterligare ca 10 meter handlingar.
I april 2003 kom boken ”Om Ramshytte Masugn” ut. Boken är skriven av Sven Josefsson och är intressant läsning för alla ni som är intresserade av hyttans teknik- och hembygdshistoria.
Släktforskarutredningar
i Löa Byarkiv
Författare Sune Ahlen, 1990
– Bergsmannen Johan Velamsson/Wretholm i Östra Löa och hans efterföljare (även frånRamsberg)
– 1998 Anders Gustaf WEstlund 20 maj 1844 – 21 november 1934 och hans förfäder (även finninvandringen Rällen och Valltorp, Ljusnarsberg)
– 1997 Sörsläkten i Finnfall
Författare Birgitta Liljeros
– Familjen Nybergs anor me dbörjan under Gustv Vasas tid, upp till 1900-talet i Östra Löa, Ramsberg
– Bergsmansgården Nederhyttan no 4 Ramsberg
– Familjemns Sinderlands anor från fordom till nutid
Författare Paul Anderson, 2002
– The Andersson Family, From Löa to the Heartland of America (släkten kom ifrån Juteboda Ö.Löa)
Författare Erik Wiren, 1944
Per-Erska släkten. En släkthistoria från åren 1660-1943 (kopia)>
Ny svensk Släktbok Släkten Gezelius
